Vad är det han försöker säga mig
Narkomanen i min egen ålder som steg på nattbussen för ett par hållplatser sedan och därefter sällskapssjukt valde att sätta sig bredvid mig på en i övrigt tom buss
Han började med att prata osammanhängande om något jag inte riktigt kunde uppfatta
Något om sin mamma,
sin syster, eller hora
Nu talar han ingående om hur det är att ta droger
eller snarare, varför han gör det
Hur dagen börjar
Begäret som kan triggas av allt möjligt, ett sms, en reklamsnutt på tv eller solljusets intrång i vardagsrummet
Förväntan som stadigt byggs upp
Hur han redan nu börjar fantisera om var han skall ta drogerna, som jag antar att han alltså har tillgängliga, på sin person, ett mörkt diskret hörn där han sedan kan trippa med den flackande blicken ut över Skarpnäcks roströda tegelvärld, eller en avskild bänk under ett lönnträd, han vet var en sådan finns, han älskar den där bänken, polisen känner inte till den, Den är perfekt, säger han med tydlig accentuering och jag har förstås ingen anledning att tvivla
Det värsta, säger han, nu gravallvarlig
är när det inte finns nånting
när inget händer, när inget triggar igång begäret
Varken nåt positivt eller fucking misär
Då blir man rädd på riktigt
Han ser menande på mig och jag förstår helt plötsligt
Som nu, säger jag
Han nickar
Som nu