Jag vill intala mig att jag gjorde mitt bästa
Att min oförmåga att semestra, att njuta av ledigheten, inte förtog den glädje min mor tycktes känna
Förhoppningsvis ligger svaret där, i närminnet av hennes ospelade glädje, det facit jag nu söker efter att återigen hamnat hemma framför tangentbordet
Jag försökte bjuda på mig själv, bjuda min mor, vara en socialt fungerande människa, en dedikerad, vägledande son till en sjukdomsdrabbad moder som kämpade, stapplade längs med alla dessa vackra kullerstensgator och lummiga torg med smärtor i hela kroppen
Försökte skingra min egen rädsla för det rutinlösa livet, acceptera de reviderade, flytande tidpunkterna och intagandet av måltider som jag bara som bäst kunde estimera kalorimängden av
I hopp om stunderna då åtminstone vissa förutsättningar faller på plats
Då även jag börjar nå fram till det befriande, till det som låter mig glömma delar av mig själv, stunderna som rekonstruerar den jag är till något annat, till något jag nog vill vara
Som den banala tryggheten i att ännu en gång få en Tripel Karmeliet på fat, denna osvikliga öl som binder samman så förvånansvärt många av mina semestrar, hur den bara genom doften tillåter mig att omedelbart återvända till Belgien, Frankrike, Lettland
Hur drycken också binder samman mig med min mor, till mitt finaste Tripel Karmeliet-minne, på ett lunchcafé i Paris 2018, i gränslandet mellan Montparnasse och Montmartre, hur min mor och jag som de diskreta turister vi alltid försöker vara hamnade ensamma bland parisare, intill ett par ålderstigna, hopkrympta damer som åt samma dagliga lunchmåltid de förmodligen ätit i årtionden, medan de försynt konverserade och dinglade med benen under bordet som små flickor
Jag sa detta till henne, där vi nu i Vilnius satt och drack bland så många andra turister och litauer, lämnade vårt pågående samtal om barnen och ålderdomen för att återge min version av händelsen, mor som instämde med vissa ändringar, hon mindes saker lite annorlunda, och det är ju ofta så det är, men essensen förblev densamma
Att det var en tidspassage av ett slags fullkomligt välbefinnande
Och jag hoppas att även den här resan, på sikt, kommer att kunna väcka en liknande känsla till liv