Var det ett tecken på välförtjänt förtrolighet eller snarare den självblottande sentimentalism som kommer från samverkan mellan levnadsålder och alkohol, att min mor så plötsligt valde att börja tala om sin far, min morfar, berättade något jag aldrig tidigare hört om hans aldrig okomplicerade relation till sin hustru, min mormor, det var när mor precis tagit sin socionomexamen och som tjugofyraåring börjat arbeta på socialverket, han ringde henne, dit till arbetsplatsen och med gråtfärdig röst utbrast att han inte orkade mer, att han tänkte gå ifrån mormor, att det här livet inte längre var möjligt
Min mor visste inte vad hon skulle säga, mer än att hon förstod honom, hon som hade lyckats komma därifrån, hennes tio år yngre syster som fortfarande var kvar, men hon sa så, att hon inte skulle klandra honom, att han hade rätt till sitt eget liv
Så blev det aldrig, det dåliga samvetet var större, min mormors hot om att ta livet av sig ifall han gjorde det, något hon alltid skulle hota med när hon ville tygla verkligheten till sin fördel, omöjliggjorde i morfars ögon ett annat liv än det han åtagit sig när han gifte sig med henne
Generation tills döden skiljer oss åt
Den här kvällen, på en bar i Vilnius, önskade mor att hon hade sagt så mycket mer, att hon varit klokare än hon var, modigare och mer uppmuntrade
Istället stannade morfar in i det sista
Det sista som snarare än mormors konstant hägrande död blev hans egen, hennes lät vänta på sig och istället var det han som dog flera år före henne
Jag har skrivit om det tidigare, men det var vi barnbarn som blev hans frihet, stunderna då uppmärksamheten kunde tillåtas placeras någon annanstans, då han kunde ursäkta sin frånvaro från mormors sida med att han var ute och lekte med barnbarnen, som de bägge två älskade, på var sitt sätt
Det här inte heller platsen för ytterligare en levnadsteckning, utan bara för en banal påminnelse om hur vi hemsöks av vissa minnen och val, hur vi aldrig kommer att få möjlighet att göra dem åter, och därför måste lära oss att leva med konsekvenserna