Vad händer med dagboken när den slutar vara ett uttryck för det allra mest privata och istället blir till en kommersialiserad genre
När den istället för att hållas bakom lås och bom skrivs med själva syftet att läsas och säljas
Och vad händer när en dagbok du tagit för det ena helt plötsligt visar sig vara det mer cyniska andra
Jag är en dryg tredjedel inne i Lars Noréns första samlade dagboksband när han plötsligt kungör att han framförallt skriver den för ekonomisk vinning, han vill gärna ha minst tio miljoner kronor för den, säger han högt, till andras tvekan, det är i alla fall framförallt därför han skriver den, för att han kan, för att det är vad han gör dagarna i ända när han inte repeterar teater, skriver och skriver, och till skillnad mot sin pjäskonst kan han förmodligen lyckas kränga det här till den stora massan, som han ogillar och alltså tycker sig genomskåda, och i samma ögonblick som han säger detta förvrids den ärlighet och känslomässiga precision som hela tiden gjort den så behaglig att vistas i
Det ändrar egentligen inte vad jag tycker om boken i sig, de välskrivna skildringar av hans arbete och tankar som den innehåller, den är ytterst föredömlig i sin genomgående detaljrikedom och välavvägda prosa, men det ändrar min syn på Lars Norén själv, och med det ändrar det hur jag läser dagboken från och med punkten då den egentliga avsikten tillkännages
Det här var innan dagboken blev den vinstdrivande genre som den är idag, där inget kan hejda Ulf Lundell från att pumpa ut vid det här laget tröttsamma vardagsskildringar och södermalms kulturelit från att alla få säga sitt
Dagboken verkar ha blivit, som Norén redan år 2001 var inne på, en ren kassako bara den innehåller lagom mycket karaktärsmord, kändisskvaller och bitska åsikter om allt mellan himmel och jord
En logisk, litterärt accepterad förlängning i tryck av den värderingsvärld som sociala medier format och håller så hårt vid liv
Kanske är det i sammanhanget bara den förlegade bloggen som idag behåller en viss hederlighet, skriven som den oftast är utan större hopp om varken läsare eller ekonomisk vinning