Den säregna blandningen av empirisk förtjusning och emotionell bestörtning
Släktträdet som på pappret bara blir större och större, men som alla utgår från samma utsvävande gren, och potentiellt till alla möjliga platser i världen
Jag har alltid varit övertygad om att min farmors far måste ha knullat runt något oerhört under alla sina till antalet nästan oräkneliga inspirationsvistelser på annan ort
Den charmante konstnären som vid sidan av begåvningen dessutom var odiskutabelt snygg
De har börjat höra av sig, åtminstone de bastarder som han fick inom Sveriges gränser
Vissa mer finkänsligt än andra, min far vid det här laget väl införstådd med vad Okänt Nummer kan komma att signalera
Gemensamt mellan dem alla är just intresset för släktforskning, och jag antar att efter en viss punkt är det väl det här man längtar efter, oäktingar och överraskande tillkännagivande, så att det färdigställda och därför rätt tråkiga trädet återigen kan börja växa
Ändå, helt okomplicerat är det ju inte, rent emotionellt
Min far var och besökte den första av dem som hörde av sig, i Ystad, en kvinna som alltså var bortom normala släktledstermer, och bara kan kallas morfars dotter, eller farmors fars dotter, bägge alternativen lika formella som implicit olycksbådande
Bara några år äldre än min far berättade hon glatt om den pappa, dvs min fars morfar, som hon hade sett betydlig mer av än vad han någonsin hade gjort
Min far höll uppe skenet men ville egentligen bara komma därifrån så fort som möjligt, aldrig behöva se den här tidigare okända släktingen igen som genom sin offentliggjorda kroppsliga närvaro ändå hade vänt upp och ned på allt han trodde sig veta om sin morfar
Efter detta nöjer han sig med att fylla i deras namn på Ancestry, beskåda grenar växa och sucka lite över sin morfars tillsynes outsinliga libido
Ännu är det ingen som försökt komma åt något slags arv, vilket inte heller existerar, rent monetärt
Om det är överblivna, mediokra tavlor de är ute efter så har vi nog så det räcker till alla